Anders Bille År 1585 blev Steen Billes son Anders Bille ägare till Råbelöv och köpte sedan även Odersberga gård. Vid Kalmarkrigets utbrott 1611 satt denne som Christian IV:s länsherre på Helsingborgs slott. I februari 1612 företog Gustav II Adolf ett plundrings- och mordbrännartåg från Småland in i norra Skåne, varvid 24 stora skånska kyrksocknar ödelades. De svenska trupperna hade varit framgångsrika, vilket den svenske kungen i ett brev noterade i förnöjt plurale majestatis: “vi (har) grasserat, skövlat, bränt och ihjälslagit alldeles efter vår egen vilja”. I brevet framhålles också att svenskarna “intet motstånd haft” från “fienden” (vilket ju inte var så märkligt, eftersom “fienden” bestod av en värnlös civilbefolkning, där kvinnor och barn ingick).

Anfallet gick dock inte i alla stycken enligt planerna, även om motgångarna förtigs av den svenske kungen. När Gustav Adolfs trupper efter sin räd var på återtåg från Skåne och den 11 februari hade slagit läger vid Vittsjö skans, nära gränsen till Sverige, blev de i skymningen anfallna av skånsk-danska styrkor under befäl av Anders Bille. Svenskarna blev totalt överrumplade och led stora förluster, enligt samtida uppgifter 1.200-1.400 man. Under villervallan red den unge Gustav Adolf ut på Vittsjöns is och var nära att drunkna, då isen brast, men räddades av en uppländsk ryttare. Hur annorlunda kunde inte Sveriges och hela Europas historia ha blivit, om inte denne räddare funnits till hands! En dansk ryttartrupp ledd av Jörgen Brahe, en brorson till Tycho Brahe, fråntog svenskarna det mesta av deras byte. Händelsen gav genljud över hela Skåne, och Anders Bille utnämndes till riksråd endast 39 år gammal.

När han bildade och bebyggde sin gård Rosendal utanför Helsingborg, sålde han Råbelöv och Odersberga till Christoffer Knudsen Ulfeldt. 
Köpebrevet från 1616 finns ännu bevarat i gårdens arkiv.